Säkert område?

Idag tillkännagav Försvarsministeriet att armén gjort ytterligare landvinningar i kriget mot LTTE: Puthukkudiyirippu har intagits. Tvåhundrafemtio personer ur LTTE ska ha dödats det senaste dygnet, vilket på Försvarsministeriets hemsida illustreras med bilder på döda kroppar utspridda på marken. Tidningen Daily Mirror skriver att ”Säkerhetszonen, som LTTE nu är hänvisad till tillsammans med instängda civila, är det enda återstående område som fortfarande måste rensas upp”.

Den så kallade säkerhetszonen är ett område som regeringen ensidigt proklamerat som en No Fire Zone och där många civila befinner sig. Andra är försiktiga med att använda den terminologin, därför att det alltid varit minst sagt oklart vad den förmenta säkerheten i området skulle bestå i. Senast i förrgår uppgav FN att dess personal fortsätter att få in uppgifter om artillerield och luftangrepp mot detta område. Samtidigt anklagas den andra sidan, LTTE, för att hålla människor i området mot deras vilja. En del av alla dem som trots allt lyckats fly berättar att de blivit beskjutna av LTTE på vägen.

En stor del av civilbefolkningen är kvar i detta område och riskerar alltså att beskjutas från båda håll. De sitter fast som i ett skruvstäd under både hammare och slägga.

Om det nu är så att den så kallade säkerhetszonen från och med idag är det enda som återstår för armén att lägga under sig, kommer då Sri Lankas regering att ta chansen att visa att de menade allvar med talet om säkerhet i detta område? Kommer regeringssidan nu att infria löften om att inte använda tungt artilleri mot områden med civila, som FN:s generalsekreterare uppmanade den till häromdagen? Kommer man att medverka till att verkliga humanitära korridorer upprättas?

Hittills har det officiella svaret på den typen av propåer varit att Sri Lankas militär inte har civila som måltavla, att den militära operationen i norr är till för att befria civilbefolkningen, som hålls som gisslan av LTTE, samt att man gör sitt yttersta för att civila inte ska komma till skada. När de ändå kommer till skada, så är det helt och hållet LTTEs fel, verkar man mena.

Men att LTTE begår folkrättsbrott fritar inte regeringssidan från att ta sitt ansvar.

Ett aktuellt exempel på hur det kan låta, var när FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter den 13 mars sade att handlingar utförda av båda sidor i Sri Lankas inbördeskrig kan utgöra brott mot internationell humanitär rätt såväl som mot mänskliga rättigheter. Svaret från regeringshåll blev mycket kraftigt. Uttalandet avfärdades som ogrundat, overifierat och vagt och kallades ett resultat av LTTE:s propaganda.