Rätten till sitt namn

För en liten tid sedan hörde jag en berättelse från de delar av Sri Lanka, som fram tills nyligen varit under gerillans kontroll. Gerillan, LTTE, har länge kritiserats för att använda sig av barnsoldater. Nyrekryterade i alla åldrar får var sitt nom de guerre, ett nytt namn att lystra till. Den berättelse, som jag hörde och som var nedskriven i poetisk form, handlar om en mamma som gick för att söka rätt på sitt barn. Berättaren/diktaren (anonym) låter mamman säga bland annat så här:

Jag ropade efter mitt barn
Med det namn jag gett det
Utifrån datum och planeternas positioner.
Men ingen vid det namnet fanns där.
Endast krigare.
(...)
Krigare, med krigares namn.

Ingen vet hur många barnsoldater det finns i Sri Lanka. Enligt Human Rights Watch resulterade hårda påtryckningar från det internationella samfundet och övervakning från Unicef i att antalet rapporterade fall av rekryteringar av minderåriga till LTTE minskade drastiskt från 1 494 år 2002 till 166 år 2007 (se rapporten ”Trapped and Mistreated: LTTE abuses against civilians in the Vanni”, från december 2008, sidan 6). Samma rapport uppger dock även att antalet ökar igen sedan i höstas. Enligt Unicef:s officiella statistik fanns det den 28 februari 2009 1423 aktuella fall av rekryteringar av minderåriga till LTTE.

Sri Lankas president har gett till känna att FN misslyckats med att få LTTE att befria barnsoldaterna och att han därför tvingats utlysa en nationell kampanj för att få stopp på otyget (det är ungefär så han uttrycker sig i frågan, enligt tidningsrapporterna). Tillsammans med Unicef har regeringen sjösatt en nationell kampanj mot användande av barnsoldater,”bring back the child”.

Men LTTE är inte den enda väpnade gruppen i Sri Lanka som rekryterar minderåriga. Det gör även TMVP, en utbrytargrupp ur LTTE som lierat sig med regeringssidan. Enligt officiell statistik från Unicef fanns den 28 februari 2009 120 aktuella fall av rekryteringar av minderåriga till TMVP. I en rapport från den sri lankesiska frivilligorganisationen Center for Policy Alternatives, som kom helt nyligen, hänvisar man till uppgifter om rekryteringar av minderåriga även till andra väpnade grupper. Rapporten handlar specifikt om hur det är i uppsamlingslägren i Vavuniya, där de hamnar som lyckats fly från striderna i nordöst. Här kommer ett citat ur CPA:s rapport (i översättning av mig):

Enligt vad CPA fick erfara är tvångsrekryteringar och bortföranden mycket vanligare än vad de var för sex månader sedan. Den relevanta och obesvarade frågan är varför det förekommer en okontrollerad ökning av rekryteringar utförda av vissa statligt uppbackade väpnade grupper i Vavuniya trots regeringens fasta föresats att stoppa barnrekrytering i Sri Lanka? (Sidan 26 av “A Profile of Human Rights and Humanitarian Issues in the Vanni and Vavuniya”, som finns på http://www.cpalanka.org/ )

Sri Lanka har en lång väg att gå innan det blir ett slut på rekryteringar av barn och till dess att alla f d barnsoldater kan återgå till ett normalt liv. De enskilda barn och unga, som rekryteras av väpnade grupper, ser sina liv förändras i grunden – om de alls överlever. Jag tror dikten, ovan, säger något väsentligt om hur genomgripande den erfarenheten är: att det är som att förlora sitt namn, sin identitet.