Sri Lanka har en oerhört stark presidentmakt. Nu stärks den ytterligare. I alla fall om förslaget till författningstillägg går igenom – och allt tyder på att den gör det. Efter diverse lojalitetsbyten i parlamentet har regeringen den 2/3 majoritet som den eftersträvar för att få igenom förändringar i landets författning. Men borde inte också folket få chans att säga sin mening?
Kort bakgrund: 1978 års konstitution gav Sri Lanka en av världens mäktigaste presidentmakter. Ett antal gånger sedan dess har politiker gått till val på att begränsa denna makt – och fått folkets mandat att göra det. Landets nuvarande president har två gånger gått till val på en plattform som lovat att begränsa presidentmakten (även om löftet var mindre radikalt den gång då han omvaldes jämfört med första gången). Nu ska ett författningsförslag skyndas igenom parlamentet, som kommer att ge honom möjlighet att ställa upp för omval ett obegränsat antal gånger (mot nuvarande begränsning på två mandatperioder). Dessutom kommer ett antal oberoende kommissioner göras beroende och få försvagat mandat. Presidenten kommer fortsättningsvis att ensam utse ordförande och ledamöter till bland andra landets valkommission, kommissionen för offentlig förvaltning, antikorruptionskommission, poliskommission och MR-kommission samt domare i Högsta Domstolen m fl. Kommissionen för offentlig förvaltning, som skulle motverka en långt gången politisering av förvaltningen (läs: ministerstyre), behöver inte längre tillfrågas när ministrarna utser, förflyttar, disciplinerar eller avskedar chefer i statlig förvaltning och regeringen ska bestämma i alla policyfrågor som gäller offentliganställda. Värt att särskilt notera är att valkommissionen, enligt förslaget, fråntas sina befogenheter att se till att statliga resurser och statlig media inte används på ett otillåtet sätt i samband med val. (Massiv kritik om sådant missbruk framfördes i samband med presidentvalet i början av året).
I måndags lyckades Centre for Policy Alternatives (CPA) och några andra enskilda organisationer för första gången få tag i en kopia på förslagstexten. Morgonen därpå gick de till Högsta Domstolen (och fick där reda på att de inte hade den senaste texten utan fick be om att få ut den allra senaste versionen på stående fot). Inför domstolen argumenterade de för att förslaget till författningstillägg har långtgående konsekvenser och att en folkomröstning borde få avgöra om den ska gå igenom. I ett uttalande nyligen skriver CPA: ”vi är övertygade om att förändringarna i det föreslagna författningstillägget är helt oförenliga med konstitutionalism och liberala demokratiska värden, och att de undergräver folkets suveränitet och den republikanska principen.” Se http://www.cpalanka.org/
Argument för förslaget är faktiskt inte helt lätta att hitta. Kanske beror det helt enkelt på att förespråkarna inte är inriktade på att ta en offentlig demokratisk diskussion om saken. Men enligt en av dem som var med i domstolen i tisdags så är förespråkarnas främsta argument att det föreslagna författningstillägget gynnar stabiliteten och det i sin tur är viktigt för att få skjuts på den ekonomiska utvecklingen i landet. Men då bortser man ifrån att införandet 1978 av ett system som koncentrerade makt i händerna på ett ämbete, presidentens, inte hindrade krigsutbrottet fem år senare. Inte nog med det: det var tvärtom demokratins tillkortakommanden, däribland den starka centralstyrningen och maktkoncentrationen, som aktivt banade väg för väpnad konflikt. Ett av tilläggen till konstitutionen, det trettonde författningstillägget, kom till som ett försök att skapa fred genom att decentralisera makt ut till provinserna. På så vis skulle den tamilska minoriteten, som är starkare i norr och öster, kunna styra över mera när det gäller lokala angelägenheter. Men det trettonde författningstillägget har aldrig implementerats helt och hållet.
Det nuvarande förslaget till författningstillägg säger ingenting om det trettonde tillägget. Men man kan lugnt anta att det kommer att fortsätta att gälla i princip men endast delvis i praktik – samtidigt som centralmakten i form av presidentämbetet blir allt mer maktfullkomlig. I norr styrs det mesta i dagsläget av en av presidenten tillsatt kommitté, vilket också talar sitt tydliga språk.
Högsta Domstolens utlåtande om det 18e författningstillägget överlämnades i torsdags till presidenten och talmannen i parlamentet. Den senare är för övrigt bror till presidenten. (En annan bror till presidenten är ordförande i den nyss nämnda kommittén som styr i norr. Ytterligare en bror är försvarssekreterare med makt över försvarsdepartementet under vilket militär, polis och numera även myndigheten för enskilda organisationer sorterar). Högsta Domstolens utlåtande ska tillkännages i parlamentet på tisdag och det 18e tillägget till Sri Lankas konstitution förväntas röstas igenom i parlamentet på onsdag.
Så det blir säkert ingen folkomröstning. Synd. Det hade varit en signal om att landets invånare fortfarande betraktas som medborgare snarare än undersåtar och att all makt utgår från folket. För man kan ju annars börja undra hur det egentligen står till med den saken.
