Några gånger sedan jag skaffade sri lankesisk mobiltelefon i början av november har jag fått sms från Försvarsministeriet, som driver en kampanj för att rekrytera fler soldater. Nu under jultid kom två sådana meddelanden. Den ena (den 26 december) löd: ” Women Soldier vacancies exist in the Volunteer Force of the Sri Lanka Army, Applications close on 31st of December. Contact…” – och så ett telefonnummer att ringa upp. Några dagar senare (den 29 december) kom: ” Join the Sri Lanka Army as a Commando Soldier. Contact….”
I september gjorde president Rajapaksa utfästelser om att gerillans administrativa centrum i norr, Kilinochchi, skulle falla innan årets slut. Nu återstår en enda dag av 2008 och än så länge står LTTE emot regeringssidans offensiv mot Kilinochchi, liksom Mullaitivu. Dessa områden är dock de enda som återstår av ett mycket större område, som gerillan tidigare utövat kontroll över. Striderna har rasat hårda hela hösten. Samtidigt som det står klart att det är gerillan som är i underläge, råder det heller ingen tvekan om att förlusterna är stora på båda sidor. Det sammanlagda antalet stupade hemlighålls. Jag har mött en läkare här, som berättade för mig att armén har slutat att ens informera de närmast anhöriga när någon stupat. Så hemligt är det. Den höga grad av tystnad som omger de stupade och sårade tas allmänt som en bekräftelse på stora förluster även på regeringssidan.
Antalet desertingar talar man heller inte gärna högt om. Försvarsministeriets rekryteringskampanj får mig att undra... Hur många deserterade och stupade är det som man nu försöker ersätta?
Jag undrar också över hur många och vilka det är som nappar på rekryteringskampanjen. Vilka är det som lockas till armén? Landets arbetslösa är förstås en god rekryteringsbas. Sunday Times påstår att så många som 38 000 har svarat på Försvarsministeriets rekryteringskampanj i år och att det är fler än förra året. För ovanlighetens skull vågar sig tidningen till och med på att ange en siffra för antalet desertingar: ”mer än 11 000” (från januari t o m november 2008, sehttp://www.sundaytimes.lk/081228/Columns/sitreport.html ).
Om året går mot sitt slut utan att Kilinochchi fallit, så finns det nu en ny utfästelse om en nära förestående avgörande seger för regeringssidan. I måndags sade en talesperson för regeringen i försvarsfrågor, Keheliya Rambukwella, att den högste ledaren för gerillan, som antas ”gömma sig i en bunker”, kommer att gripas innan den 7 februari 2009. Vad han bygger den utfästelsen på framgår inte. Bland läsares webbkommentarer till denna nyhet (på Daily Mirror’s hemsida) förekommer spekulationer om att det måtte vara hans astrolog som talat om för honom när tiden är gynnsam för ta gerillaledaren till fånga. Här i landet är astrologiskt gynnsamma tider och ögonblick viktiga. Tilläggas bör dock att webbkommentaren nog var sarkastisk. De flesta av de kommentarer jag läste var avgjort syrliga.
Presidenten har för sin del utropat hela år 2009 som ”triumfens år”. Som vanligt avses militär seger i striderna mot gerillan i norr. Allting handlar om det. Men vad händer med LTTE och dess kapacitet om regeringssidan intar Kilinochchi och återstående gerillakontrollerade områden? Går gerillan under jord och koncentrerar sig på urban terrortaktik? Detta är ingenting som det i allmänhet talas om eller skrivs om, men jag kan inte låta bli att fundera på det. Inte minst sedan den senaste påminnelsen om den typen av taktik: självmordsdådet i en förort till Colombo i söndags morse. Samtidigt som jag satt i en kyrkbänk i St Paulus kyrka i centrala Colombo sprängde sig en man i luften i en militär vägspärr alldeles i närheten av St Annas kyrka i en av Colombos förorter. Åtta människor dog och ca sjutton skadades.
Mina högsta önskningar inför det nya året är att det blir verklig fred. För att den önskan ska gå i uppfyllelse krävs att man tar itu med orsakerna till konflikten och våldet. Så det ingår i min nyårsönskan att man ska kunna se tydliga tecken på en vilja att gå i den riktningen samt att man också tar några konkreta steg på den vägen.
onsdag 31 december 2008
tisdag 30 december 2008
"Den som inte är för oss är emot oss"
En vecka innan jul flyttade jag till Colombo. Tidigare samma vecka hade Högsta Domstolen här i landet bestämt att staten inte får begära mer än 100% i skatt och avgifter på bensin. Med det internationella pris på olja, som då rådde, innebar det att bensinpriset skulle sänkas från 122 till 100 rupies per liter (från ca 8 till 7 kronor). Regeringen har hittills vägrat att lyssna på det örat. Oljebolagen reagerade lite olika. Lanka-Indian Oil Company (LIOC) tillkännagav den 19 december att de tänkte sänka priset i enlighet med domstolsutlåtandet. Men Ceylon Petroleum Corporation (CPC) sänkte inte priset utan ströp ny distribution ut på marknaden i väntan på vad som nu skulle ske samtidigt som man fortsatte att sälja det man redan hade på lager till det gamla priset. Bensinstationerna ville inte köpa olja till det gamla priset för att sedan tvingas sälja det till det nya reducerade priset. Så istället för billigare bensin till jul skapades en konstgjord brist på bensin. På julafton återgick även LIOC till det högre priset. Ur ett egocentriskt perspektiv innebar allt detta för mig att just som jag skulle skaffa en massa nödvändig utrustning till min nya lägenhet så var det ovanligt dyrt att ta tuktuk eller för den delen taxi i staden. Det blev också svårare att ta sig fram i trafiken. Köerna till de bensinmackar, som fortfarande höll öppet, ringlade långt ut på gatorna och blockerade dem. (Detta skedde i en stad, som redan är van vid trafikstockningar. För det mesta brukar det bero på att någon minister åker förbi med fullt säkerhetspådrag. I det här landet finns det sammanlagt över hundra ministrar och vice ministrar och så fort de rör sig i staden spärras hela gator av.)
Som skäl till att trotsa Högsta Domstolen har regeringen anfört att den behöver den höga bensinskatten för att finansiera kriget. Men domstolsutlåtandet om bensinpriser var bara en liten del av ett större paket och summa summarum lär staten inte ha förlorat på det. Det som domstolen framför allt gjorde var nämligen att ogiltigförklara en bankuppgörelse som Ceylon Petroleum Corporation hade. Domstolen menade att skattebestämmelserna var snåriga och svåröverskådliga och att detta bidragit till att dölja och skydda de tvivelaktiga affärerna. Skatterna skulle nu helt enkelt förtydligas, vilket inte borde vara ett hot mot statskassan. Ett tidigare beslut av Högsta Domstolen angående samma affär hade dessutom besparat staten en massa pengar. Från det hållet menar man därför att staten inte gått miste om en enda rupee genom Högsta Domstolens agerande, snarare tvärtom.
Regeringen har haft svårt att förklara sin position och har istället gått in för att höja tonläget. President Rajapaksa och hans ministrar lär t o m ha talat om en ”konspiration” mot regeringen och anklagat ”konspiratörerna” för att gå fiendens, d v s LTTE:s, ärenden. Vilka skulle då dessa konspiratörer vara? Landets Högsta Domstol? Och hur menar regeringen att sänkta bensinpriser skulle vara till nackdel för arméns bekämpande av gerillan i norr??
Argumentationen (eller bristen på en sådan) från regeringshåll är mycket intressant. Jag har inte varit i det här landet särskilt länge. Men jag kan se ett mönster här, som också känns igen från andra konfliktområden. Regeringen säger de facto att ”den som inte är för oss är emot oss” och kräver uppslutning bakom sitt agerande med hänvisning till den pågående väpnade konflikten. Alla meningsmotståndare – oavsett vad saken gäller eller vilka argument som framförs – riskerar att anklagas för att vara landets fiender. Det gäller inte minst människorättsorganisationer. En gång i november när jag gick in på det sri lankesiska försvarsdepartementets hemsida toppades det av en lång drapa mot Amnesty International, som bedömdes vara subjektiv och partisk med en ”anti-regeringsagenda” (detta var ett svar på Amnestys uttalande den 19 november med titeln: ” Sri Lankan Government Must Act Now to Protect 300,000 Displaced”). Polariseringstrycket i det här landet är enormt starkt. Och det gäller inte endast inom den politiska sfären. Hela samhället är satt under ett polariseringstryck.
Några skolflickor i tolv- eller trettonårsåldern gick med i Facebook. Den ena av dem hade placerat den sri lankesiska flaggan på sin Facebooksajt och sade åt de andra att göra likadant. Men en av de andra tjejerna sade då att hon inte kände för att ha en flagga på sin sajt. Hon anklagades då genast av den första tjejen för att vara terrorist och det blev bråk och hatiska utspel. Dessa skolflickor, som tidigare varit kompisar, var märkbart uppskakade och skrämda av det som hänt.
Mönstret går alltså igen på flera plan. Antingen är man med hela vägen och visar upp sin okritiska patriotism offentligt i alla lägen eller också är man en fiende och en terrorist.
Känns den logiken igen? Jag tror att vi alla känner igen ett liknande sätt att tänka från det budskap, som Bushadministrationen trummat ut över världen. Medveten polarisering finns, som sagt, på flera olika håll. Som den kommer till uttryck i det här landet är den en manifestation av en tjugofemårig väpnad konflikt mellan regering och gerilla. Resultatet är ett klimat, där det är svårt att föra fram nyanserad kritik och mycket svårt att få respekt för någon form av tredjeparts ståndpunkt.
Som skäl till att trotsa Högsta Domstolen har regeringen anfört att den behöver den höga bensinskatten för att finansiera kriget. Men domstolsutlåtandet om bensinpriser var bara en liten del av ett större paket och summa summarum lär staten inte ha förlorat på det. Det som domstolen framför allt gjorde var nämligen att ogiltigförklara en bankuppgörelse som Ceylon Petroleum Corporation hade. Domstolen menade att skattebestämmelserna var snåriga och svåröverskådliga och att detta bidragit till att dölja och skydda de tvivelaktiga affärerna. Skatterna skulle nu helt enkelt förtydligas, vilket inte borde vara ett hot mot statskassan. Ett tidigare beslut av Högsta Domstolen angående samma affär hade dessutom besparat staten en massa pengar. Från det hållet menar man därför att staten inte gått miste om en enda rupee genom Högsta Domstolens agerande, snarare tvärtom.
Regeringen har haft svårt att förklara sin position och har istället gått in för att höja tonläget. President Rajapaksa och hans ministrar lär t o m ha talat om en ”konspiration” mot regeringen och anklagat ”konspiratörerna” för att gå fiendens, d v s LTTE:s, ärenden. Vilka skulle då dessa konspiratörer vara? Landets Högsta Domstol? Och hur menar regeringen att sänkta bensinpriser skulle vara till nackdel för arméns bekämpande av gerillan i norr??
Argumentationen (eller bristen på en sådan) från regeringshåll är mycket intressant. Jag har inte varit i det här landet särskilt länge. Men jag kan se ett mönster här, som också känns igen från andra konfliktområden. Regeringen säger de facto att ”den som inte är för oss är emot oss” och kräver uppslutning bakom sitt agerande med hänvisning till den pågående väpnade konflikten. Alla meningsmotståndare – oavsett vad saken gäller eller vilka argument som framförs – riskerar att anklagas för att vara landets fiender. Det gäller inte minst människorättsorganisationer. En gång i november när jag gick in på det sri lankesiska försvarsdepartementets hemsida toppades det av en lång drapa mot Amnesty International, som bedömdes vara subjektiv och partisk med en ”anti-regeringsagenda” (detta var ett svar på Amnestys uttalande den 19 november med titeln: ” Sri Lankan Government Must Act Now to Protect 300,000 Displaced”). Polariseringstrycket i det här landet är enormt starkt. Och det gäller inte endast inom den politiska sfären. Hela samhället är satt under ett polariseringstryck.
Några skolflickor i tolv- eller trettonårsåldern gick med i Facebook. Den ena av dem hade placerat den sri lankesiska flaggan på sin Facebooksajt och sade åt de andra att göra likadant. Men en av de andra tjejerna sade då att hon inte kände för att ha en flagga på sin sajt. Hon anklagades då genast av den första tjejen för att vara terrorist och det blev bråk och hatiska utspel. Dessa skolflickor, som tidigare varit kompisar, var märkbart uppskakade och skrämda av det som hänt.
Mönstret går alltså igen på flera plan. Antingen är man med hela vägen och visar upp sin okritiska patriotism offentligt i alla lägen eller också är man en fiende och en terrorist.
Känns den logiken igen? Jag tror att vi alla känner igen ett liknande sätt att tänka från det budskap, som Bushadministrationen trummat ut över världen. Medveten polarisering finns, som sagt, på flera olika håll. Som den kommer till uttryck i det här landet är den en manifestation av en tjugofemårig väpnad konflikt mellan regering och gerilla. Resultatet är ett klimat, där det är svårt att föra fram nyanserad kritik och mycket svårt att få respekt för någon form av tredjeparts ståndpunkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)