"Den som inte är för oss är emot oss"

En vecka innan jul flyttade jag till Colombo. Tidigare samma vecka hade Högsta Domstolen här i landet bestämt att staten inte får begära mer än 100% i skatt och avgifter på bensin. Med det internationella pris på olja, som då rådde, innebar det att bensinpriset skulle sänkas från 122 till 100 rupies per liter (från ca 8 till 7 kronor). Regeringen har hittills vägrat att lyssna på det örat. Oljebolagen reagerade lite olika. Lanka-Indian Oil Company (LIOC) tillkännagav den 19 december att de tänkte sänka priset i enlighet med domstolsutlåtandet. Men Ceylon Petroleum Corporation (CPC) sänkte inte priset utan ströp ny distribution ut på marknaden i väntan på vad som nu skulle ske samtidigt som man fortsatte att sälja det man redan hade på lager till det gamla priset. Bensinstationerna ville inte köpa olja till det gamla priset för att sedan tvingas sälja det till det nya reducerade priset. Så istället för billigare bensin till jul skapades en konstgjord brist på bensin. På julafton återgick även LIOC till det högre priset. Ur ett egocentriskt perspektiv innebar allt detta för mig att just som jag skulle skaffa en massa nödvändig utrustning till min nya lägenhet så var det ovanligt dyrt att ta tuktuk eller för den delen taxi i staden. Det blev också svårare att ta sig fram i trafiken. Köerna till de bensinmackar, som fortfarande höll öppet, ringlade långt ut på gatorna och blockerade dem. (Detta skedde i en stad, som redan är van vid trafikstockningar. För det mesta brukar det bero på att någon minister åker förbi med fullt säkerhetspådrag. I det här landet finns det sammanlagt över hundra ministrar och vice ministrar och så fort de rör sig i staden spärras hela gator av.)

Som skäl till att trotsa Högsta Domstolen har regeringen anfört att den behöver den höga bensinskatten för att finansiera kriget. Men domstolsutlåtandet om bensinpriser var bara en liten del av ett större paket och summa summarum lär staten inte ha förlorat på det. Det som domstolen framför allt gjorde var nämligen att ogiltigförklara en bankuppgörelse som Ceylon Petroleum Corporation hade. Domstolen menade att skattebestämmelserna var snåriga och svåröverskådliga och att detta bidragit till att dölja och skydda de tvivelaktiga affärerna. Skatterna skulle nu helt enkelt förtydligas, vilket inte borde vara ett hot mot statskassan. Ett tidigare beslut av Högsta Domstolen angående samma affär hade dessutom besparat staten en massa pengar. Från det hållet menar man därför att staten inte gått miste om en enda rupee genom Högsta Domstolens agerande, snarare tvärtom.

Regeringen har haft svårt att förklara sin position och har istället gått in för att höja tonläget. President Rajapaksa och hans ministrar lär t o m ha talat om en ”konspiration” mot regeringen och anklagat ”konspiratörerna” för att gå fiendens, d v s LTTE:s, ärenden. Vilka skulle då dessa konspiratörer vara? Landets Högsta Domstol? Och hur menar regeringen att sänkta bensinpriser skulle vara till nackdel för arméns bekämpande av gerillan i norr??

Argumentationen (eller bristen på en sådan) från regeringshåll är mycket intressant. Jag har inte varit i det här landet särskilt länge. Men jag kan se ett mönster här, som också känns igen från andra konfliktområden. Regeringen säger de facto att ”den som inte är för oss är emot oss” och kräver uppslutning bakom sitt agerande med hänvisning till den pågående väpnade konflikten. Alla meningsmotståndare – oavsett vad saken gäller eller vilka argument som framförs – riskerar att anklagas för att vara landets fiender. Det gäller inte minst människorättsorganisationer. En gång i november när jag gick in på det sri lankesiska försvarsdepartementets hemsida toppades det av en lång drapa mot Amnesty International, som bedömdes vara subjektiv och partisk med en ”anti-regeringsagenda” (detta var ett svar på Amnestys uttalande den 19 november med titeln: ” Sri Lankan Government Must Act Now to Protect 300,000 Displaced”). Polariseringstrycket i det här landet är enormt starkt. Och det gäller inte endast inom den politiska sfären. Hela samhället är satt under ett polariseringstryck.

Några skolflickor i tolv- eller trettonårsåldern gick med i Facebook. Den ena av dem hade placerat den sri lankesiska flaggan på sin Facebooksajt och sade åt de andra att göra likadant. Men en av de andra tjejerna sade då att hon inte kände för att ha en flagga på sin sajt. Hon anklagades då genast av den första tjejen för att vara terrorist och det blev bråk och hatiska utspel. Dessa skolflickor, som tidigare varit kompisar, var märkbart uppskakade och skrämda av det som hänt.

Mönstret går alltså igen på flera plan. Antingen är man med hela vägen och visar upp sin okritiska patriotism offentligt i alla lägen eller också är man en fiende och en terrorist.
Känns den logiken igen? Jag tror att vi alla känner igen ett liknande sätt att tänka från det budskap, som Bushadministrationen trummat ut över världen. Medveten polarisering finns, som sagt, på flera olika håll. Som den kommer till uttryck i det här landet är den en manifestation av en tjugofemårig väpnad konflikt mellan regering och gerilla. Resultatet är ett klimat, där det är svårt att föra fram nyanserad kritik och mycket svårt att få respekt för någon form av tredjeparts ståndpunkt.