Till minne av en modig man

Torsdagen den 8 januari mördades chefredaktören för Sunday leader, Lasantha Wickramatunga, på öppen gata här i Colombo. Ett par män på motorcyklar stoppade hans bil, slog sönder bilrutan och satte ett skott i tinningen på honom. Sedan åkte de bara därifrån och ingen har gripits för mordet. Detta skedde mitt på blanka förmiddagen, mitt i folkvimlet på gatan, mitt i en stad som vimlar av soldater, poliser och vakter.

I sin starka och gripande ledare, som publicerades posthumt, skriver Lasantha att han vet att han förr eller senare kommer att dödas. För sin orädda journalistik har han utsatts för många hot. Två gånger tidigare har han attackerats och hans hus har sprejats med kulor från ett maskingevär. I ledaren skriver han att det aldrig blev någon ordentlig polisutredning kring dessa händelser och att han har anledning att tro att det är regimen som ligger bakom dem. "När jag till slut dödas, kommer det att vara regeringen som dödar mig", skriver han.

Det utpekandet behövdes inte för att många genast skulle fatta misstankar åt det hållet. Presidenten å sin sida nekar till anklagelserna och hävdar att någon form av "konspiration" ligger bakom mordet.

Hur kommer det sig att en man som gång på gång hotas till livet för sitt arbete fortsätter att jobba på och fortsätter att ta risker? I sin posthuma ledare tar Lasantha själv upp den frågan. Hans svar är att någon måste tala för dem som för tillfället inte har möjlighet att tala själva, "vare sig de är etniska minoriteter, de missgynnade eller de förföljda". Som ledstjärna och inspiration lyfter han fram teologen Martin Niemöller. Titeln på ledaren, "And then they came for me", är en anspelning på Niemöllers berömda dikt, skriven i koncentrationsläger. (Om du inte kommer ihåg den, så sök rätt på Lasanthas ledare på http://www.thesundayleader.lk/ och läs den där. Förresten: sök rätt på ledaren och läs den ändå!! Den är klart läsvärd).

Tusentals människor slöt upp till Lasanthas begravning som blev till en mäktig manifestation. Flera demonstrationer har också hållits. I förrgår kväll var jag med då människor - de flesta aktiva i olika organisationer i det civila samhället - samlades till en tyst och värdig ceremoni till minne av Lasantha Wickramatunga, en vecka efter mordet. Med svarta bindlar kring armen eller symboliskt knutna som munkavle stod vi på en refug mitt i gatan och såg bilarna passera förbi. Stearinljus skickades runt och elden spreds från person till person. Medan mörkret föll satte vi våra ljus framför en bild av den mördade chefredaktören. Några hade tårar i ögonen. Sorgen gick inte att ta miste på.

Det finns en oro för ytterligare försämringar av säkerheten och yttrandefriheten här i landet. Bara ett par dagar innan mordet på Lasantha Wickramatunga attackerades den oberoende TV-stationen MTV/MBC (Maharaja Television /Broadcasting network). Ett dussintal tungt beväpnade män tog sig in på denna TV-station strax innan gryningen och slog och sprängde sönder stället. Kontrollrummet totalförstördes med hjälp av en claymore mina. (Claymore minor används mycket i kriget i Sri Lanka, av båda sidor. De kan detonera okontrollerat som en vanlig trampmina, kontrollerat, d v s utlöst av en operatör, eller tidsinställt). Attacken mot TV-stationen ska ha ägt rum för att nyhetsrapporteringen därifrån inte var tillräckligt patriotisk!

Som jag redan nämnt i en tidigare blogg sjönk Sri Lanka från 156:e till 165:e plats på Reportrar utan Gränsers pressfrihetsindex förra året. De enda länder i världen som rankas sämre i detta index är Iran, Kina, Vietnam, Kuba, Burma, Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea. Det säger något om hur illa det vore om läget försämrades ytterligare…!

Civilbefolkning i krigszonen

Den 2 januari tillkännagav presidenten att Kilinochchi, LTTE:s administrativa centrum i norr, intagits av regeringstrupper. Några dagar senare, den 9 januari, meddelade regeringssidan att de även tagit kontroll över Elefantpasset, som förenar Jaffna i norr med resten av landet. I förrgår meddelades att återstoden av Jaffnahalvöns fäste nu också intagits av regeringstrupper.

Hårda strider har pågått länge i norr och det senaste halvåret har antalet internflyktingar ökat dramatiskt. De flesta som flytt har tagit sig längre in i de områden som fortfarande hålls av gerillan. Det är skrämmande hur lite information som kommer ut därifrån. FN och en rad humanitära organisationer tvingades lämna området i september 2008. Inga journalister finns på plats. (Båda krigförande parter har infört restriktioner mot media och humanitära organisationer). Därför kändes det lite sensationellt när Aljazeera i förrgår visade bilder inifrån en by i norra Sri Lanka, varifrån människor flytt. I Aljazeeras inslag på TV och hemsida finns uppgifter om att 350 000 människor nu trängts ihop i ett litet område som utsätts för bomber och artillerield, att sjukhus bombats och att humanitära hjälporganisationer försöker förhandla om säkerhetskorridorer för att nå den drabbade civilbefolkningen – samtidigt som regeringstalesmän i intervjuer påstod att allt görs för att se till att inga civila kommer till skada. I efterhand undrar jag om det bara är som jag inbillar mig, men jag kunde svära på att Aljazeeras nyhetsankare i studion muttrade att det låter precis som ett annat krig som pågår just nu. Underförstått: Gaza.

Det finns förstås fler olikheter än likheter mellan nordöstra Sri Lanka och Gaza. En viktig olikhet är att det i Sri Lanka finns en regelrätt gerilla, LTTE, som är mycket brutal och hårdför. I slutet av förra året (december) publicerade Human Rights Watch en rapport om LTTE:s övergrepp mot civilbefolkningen ("Trapped and mistreated: LTTE abuses against civilians in the Vanni"). Där redogörs för LTTE:s tvångsrekrytering av civila, inklusive minderåriga. Tidigare har grundregeln varit att varje familj måste skicka en son eller dotter till att bli gerillasoldat. I och med de mycket stora förluster LTTE lidit det senaste halvåret tvingas familjer nu ofta bidra med två eller flera soldater (beroende på familjens storlek). I rapporten från HRW beskrivs vidare hur LTTE hindrar civilbefolkning från att fly till regeringskontrollerat område. En anklagelse, som ofta riktas mot LTTE, är att de använder civilbefolkningen i norr som "mänsklig sköld". Anklagelsen har blivit ett slagträ i propagandan. Det finns de som hävdar att den stora majoritet av civilbefolkningen, som är kvar i gerillakontrollerat område, är där frivilligt. Eller att de helt enkelt inte vågar ta sig över till regeringskontrollerat område antingen för att vägen går genom stridslinjen eller för att de fruktar de läger som landets myndigheter brukar sätta internflyktingarna i (och som kritiseras av internationella organisationer). HRW använder inte ordet "mänsklig sköld" i sin rapport, men kritiserar LTTE för att i strid med folkrätten använda civilbefolkning för att vinna militära fördelar. LTTE har länge krävt av civila att de ska ansöka om tillstånd om de vill resa ut till andra delar av landet och de som lyckats få ett sådant tillstånd har ofta varit tvungna att lämna familjemedlemmar kvar som garanti för återvändande. Men under den senaste militäroffensiven har det blivit så gott som omöjligt att få tillstånd att lämna området. Undantag har gjorts endast för vissa svårt skadade och sjuka. HRW drar sig inte för att slå fast att det är detta som är huvudanledningen till att civilbefolkningen är kvar i just de områden där kriget rasar. De flyr – men bara längre in i området. De flesta har flytt gång på gång på gång i sina försök att klara livhanken medan Sri Lankas armé, flygvapen och flotta är inbegripna i fullt krig mot LTTE.

Visst, det finns också de som kommer ut ur LTTE-kontrollerade områden. Då och då har det rapporterats i tidningarna om hur regeringsarmén ”räddar” sådana människor. Tidningsartiklarna brukar illustreras med fotografier på kvinnliga lankesiska soldater, som leende tar emot och gullar med flyktingbarnen. Den senaste veckan har det rapporterats om allt större grupper och även oberoende källor, som Röda korskommittén, meddelar att fler människor flyr in i regeringskontrollerat område. Men de flesta är fortfarande kvar i krigszonen.

I förrgår höll FN:s säkerhetsråd öppen debatt om skydd av civila under väpnad konflikt. Mycket av debatten handlade av naturliga och fullt förståeliga skäl om Gaza (själv sitter jag fortfarande klistrad framför TV:n varje kväll och följer med oro och vrede utvecklingen där). John Holmes, undergeneralsekreterare för humanitära frågor, tog förutom Gaza även upp en rad andra aktuella fall. Han passade då på att inskärpa vikten av strikt efterlevnad av internationell humanitär rätt i Sri Lanka i ljuset av rapporter om en intensifiering av striderna i norr. Han omnämnde och framhöll särskilt de senaste veckornas artillerield mot befolkade områden.