"Jag har hört att svenskar älskar terroristerna"

I veckan som gick träffade jag en ung man som bott här i Colombo i hela sitt liv. Han gav mig en rad handfasta tips om nummerupplysning och adresser som kan vara bra för en nykomling att ha. En vänlig och hjälpsam ny bekantskap. Men plötsligt kom han på sig själv med att stå och tala med en främling från utlandet och frågade mig plötsligt vad det är jag gör här i landet egentligen och varifrån jag kommer. "Sade du att du kommer från Sverige? Jag har hört att svenskar älskar terroristerna". För att det inte skulle råda minsta tvekan om vad han menade förtydligade han med ett "LTTE, alltså".

Bland sri lankesiska singhaleser verkar det finnas en utbredd känsla av att tillhöra ett land och ha en regim som är missförstådd av omvärlden. Många verkar tycka att landets ledare gör vad de måste för att besegra en hårdnackad och hänsynslös gerilla (eller, som de hellre uttrycker det, utrota terrorismen). De som hyser denna åsikt brukar också mena att regimen gör sitt yttersta för att inte åsamka civilbefolkningen onödigt lidande. Att så många civila befinner sig i krigsområdet, att de skadas och dör, är helt och hållet terroristernas fel, menar de. Omvärldens växande kritik mot den sri lankesiska regeringen för den humanitära krisen i norr betraktar de därför som oupplysta och orättvisa påhopp.

Liksom kritik inifrån landet – från journalister och människorättsförsvarare – stämplas som förräderi, avfärdas kritik utifrån med att delar av omvärlden tyvärr har vilseletts av de tamilska tigrarnas propaganda.

Ordföranden för Sri Lanka's Broadcasting Corporation (SLBC) medgav utan omsvep nu i veckan att han låtit censurera BBCs sändningar i landet. Censuren hade varit hans plikt, menade han. Detta uttalande gjordes efter att BBC tillkännagett att dess sändningar över det nationella radionätet nu upphör på grund av olaga inblandning. På drygt en månad hade BBC noterat sjutton censureringar av sändningar på tamil och åtta censureringar av sändningar på singhalesiska. Tillkännagivandet orsakade inte något större rabalder här i landet - inte vad jag har kunnat se i alla fall. Detta trots att det faktiskt har rapporterats i tidningarna här. Jag gissar att det dels beror på att alla ändå redan vet att media inte rapporterar allt, dels på den där känslan som en icke ringa del av befolkningen tycks ha av att omvärlden är oförstående och överdrivet kritisk mot de sri lankesiska myndigheterna.

Den hjälpsamme men misstänksamme mannen, som trodde att svenskarna är något sorts tigerkramare, har själv påverkats och formats av den vinklade och stundtals censurerade nyhetsrapporteringen här. Vad jag svarade? Jo, jag skrattade, frågade honom var sjutton han fått sina uppgifter ifrån och upplyste honom om att sanningen är den att svenskar i gemen inte vet så vidare värst mycket om Sri Lanka över huvud taget. Jag tillade något i stil med att endast ett fåtal svenskar ens skulle kunna para ihop LTTE med rätt land på världskartan om de ställdes inför den uppgiften i en frågesport. (OK, det kanske var en smula överdrivet. Eller kanske inte...???) Hans svar minns jag tydligt. "Det är bra", svarade han, "jag hoppas att det fortsätter att vara på det viset."

Denne unge man gav alltså uttryck för åsikten att det är lika bra att svenskarna inte intresserar sig för situationen i Sri Lanka och att de hålls i okunnighet om situationen här. Varför? P g a risken att de ser något annat än det han ser? Åter igen kom jag att tänka på censuren. Jag vill inte moralisera, men det finns ett element av eget val och delaktighet i censur och propaganda från medborgarnas sida. I alla fall för dem som har utbildning och medel att tillhöra dagens informationssamhälle. Även efter att BBC upphörde med sina sändningar över det nationella radionätet i Sri Lanka kan den som har tillgång till Internet fortfarande lyssna till programmen. Där, på Internet, men också i samtal med människor och genom en massa andra kommunikationsmedel kan man ta reda på mångas verklighet och sanningar. Bara man vill och vågar.