Fullmåne är lika med fest

Varje gång det är fullmåne tar hela Sri Lanka ledigt en dag. Många människor går till ett buddhisttempel och mediterar. Ingen alkoholförsäljning tillåts. Själv vaknade jag tack vare fullmånen upp till en slapp och skön dag. Det första jag gjorde denna min allra första morgon i landet var att ta mig en stilla promenad. Jag befinner mig i Kandy, den sista huvudstaden i det singhalesiska rike, som lades under brittisk överhöghet 1815. Att kungariket till slut koloniserades efter att i århundraden ha hållit stången mot portugiser och holländare berodde mycket på att folket hade tröttnat på sin grymme kung, Sri Wickrama Rajasinha. Mitt i Kandy anlade denne kung år 1807 en stor konstgjord sjö genom att tvinga skaror av människor från byar runtikring till tvångsarbete där. De lokala ledare som protesterade mot tvångsarbetet lät han spetsa på pålar i mitten av sjön. (Allt detta läser jag i den utgåva av Lonely Planet’s guide till Sri Lanka, som jag fick i present strax innan jag for hit).
Historien om sjön rimmar mycket illa med hur jag finner den idag: glatt skimrande och glimmande i solskenet. Stranden kantas av unga kärlekspar. Den romantiska stämningen störs dock av en okänslig och klämmig trudelutt, som spelas upp gång på gång på gång. Jag lär mig snart att känna igen melodin som glassförsäljarnas. Den låter precis lika illa som glassbilstrudelutten hemma i Sverige och den verkar vara lika effektiv: barn kommer rusande.
När jag kommer till den norra sidan av sjön tätnar folkvimlet. Några soldater har satt upp en vägspärr, men kontrollen är slapp. Här i närheten ligger den Heliga Tandrelikens Tempel, där en av Buddhas tänder finns bevarad. Utanför köar festklädda människor med blommor i händerna. Det är fest- och picnicstämning denna soliga morgon i Kandy. Det känns som ett härligt välkomnande för mig som ska bo i Sri Lanka ett par år. Hur kan man annat än trivas i ett land som tar ledigt och klär sig till fest varje gång det är fullmåne?